Sitter nu här och är rätt mör i kroppen, och även i knopen. Dagen har erbjudit jobb, mys med bror på en roadtrip, samtal, matlagning, tvätt och snart kallar duschen. Det var en super mysig dag med brorsan. Det blev fika, prat, handling och allmänt härligt. Vilka underbar syskon jag har. Jag skulle inte vilja bytta bort dom för allt i världen. Dom är dom bästa syskonen man någonsin kan önska sig. Till middag idag blev det hemmagjorda pannbiffar, hemmagjord gräddsås och kokt potatis. Inget slår husmanskosten. Det är iallafall rejält svårslaget. Så jag är mätt och belåten, kan man lugnt säga. Yuumiie!

Sen ska jag berätta om ett guldkorn, en riktig eloge till en person. Det var så att när jag kom hem efter jobbet, gör mig i ordning för att bege mig iväg med bror, så ser jag att det står dolt nummer, vilket jag är rätt skeptisk emot. Men sedan 1 år tillbaka, har jag varit tvungen att svara när det är sådana nummer. Jag tänkte just då, när jag såg dolt nummer, att ; nejnej, jag orkar inte. Meen, jag måste iallafall. Så jag svarar och hör en mjuk och en glad röst. Det var en röst jag kände igen. Den personen som ringde var min läkare som jag träffade i lördags på akuten. Hon frågade hur det var med mig och om jag har haft några mer problem med njurstenarna, osv. Sen säger hon att väntetiden för operation är lång, men att hon skulle göra så att jag blev högre prioriterad. Hon bad mig då om att ringa ett samtal för att se var jag var på väntelistan. Sen ringer jag de nummret jag fått av henne, och då får jag veta att min läkare kollade på mina papper i förra veckan. Vad är chansen liksom att hon just kollat på MINA papper ? Kunde inte vara mer passande. Thanks god! Då fick jag veta att det står inte på fören jag får ta bort mina njurstenar. FY FASEN VAD SKÖNT !! Läkaren jag träffade i lördags på akuten, hon ska en stor eloge. Att en läkare ringer två dagar senare och informerar och undrar hur det har gått, det är obeskrivligt. Det är inte ofta man träffar på såna människor. Guldkorn som älskar sitt liv. Guldklimpar!

Så nu väntar jag eventuellt på att få tid för kontraströntgen, men bara eventuellt. ( Hoppas på något sätt att jag slipper de. Vill inte gå in på varför jag vill slippa det. haha. ;) ) Och sen väntar jag som sagt på en tid för operation. Jag har fått ett preliminär datum. Så det känns skönt. Snart, snart, snart, snart, snart! Yeeaaaaaaaaaay! Finally.

Nu ska jag ta en kvällspromenix med min fina hund, och sen blir det duschen och natten för mig.
Take care.

Nu är jag hemma, och ska nu göra mig klar för avfärd. Jobb-dagen har gått i ett och har gått snabbt. Gött! Sen är det även exakt 1 vecka sedan tatueringen hamnade på mig. Den läker fint. Många har sagt att de brukar klia under läkningen, men jag har faktiskt klarar mig. Skönt. Svullnaden har gått ner och det ser fint ut. Kanon! Nej, nu måste jag göra mig i ordning. :) Take care!

Jojomensan. Nu är det måndag, och ännu en ny vecka har startat. Jag befinner mig nu på jobbet och här är det full rulle, som vanligt. Skönt att få jobba igen. Dock fick jag ett nytt litet njurstensanfall vid 24-tiden igår kväll. Meen, jag vet att jag lever. Hihi. Efter jobbet idag blir det att åka på roadtrip med min bror igen. Vi skulle även ta en fika fick jag en order av honom. Hihi. Det blir nog mys. :) Nu måste jag fortsätta här. Hoppas att det är bra med er alla där ute. :) Over and out

Nu ska jag berätta lite vad gårdagen bjöd på. Inte så spännande. Egentligen.

Klockan ringde som vanligt, jag vaknar, kollar på klockan och ser att; - Ja, det är väl dags att starta dagen. Jobbet kallar. Jag gör mig klar, för dagen, tar ut hunden på morgonpromenad, kommer in och gör i ordning frukost. Men jag mådde inge vidare. Men jag SKULLE till jobbet, oavsett. Ville jobba. Kände att något inte var rätt i kroppen. Men vad är det ? Jag kunde inte riktigt fastställa vad som var på gång. Kändes som att jag ömade lite vid njuren, men ville inte fundera så mycket mer på det. Trodde bara att kroppen var trött. Men vad visste jag ?  Tar första tuggan på mackan, känner hur den åker uppåt istället för nedåt. Sen känner jag hur det kyper i mig, känns som hela magen var uppsvullen/ uppblåst. När jag stängde av tankeverksamheten, och skulle fortsätta ta nästa tugga så ramlar jag nästan av stolen, flyger av stolen och skriker .. "Nejnejnejnejnejnej, aaaaaaaj", var det jag skrek ut, tårarna började rinna. Pojken min blir helt chockad, och frågar, " Älskling, är det ett anfall? ". Och ja, det var det. Jag kollar på klockan, ser att klockan är prick 07.00, och tänker att; "Jaja, men det ger sig kanske snart, jag börjar inte fören klockan 08.00". Skaka som en tok, klättrade nästan ur mitt skinn, svettas, kändes som att benen inte skulle bära mig.  Jag hade inga värktabletter jag kunde ta. Ber min pojk och hjälpa mig att trycka fram mammas nummer, ringer mamma och väcker henne, och helt förstörd och hon ber mig att åka in akut. Jag ringer 1177, ( sjukrådgivningen), och då säger hon till mig att hon kontaktar mora-akuten att jag kommer. Så det var bara sjukskriva sig, ringa min syster och väcka henne också.. usch, det är så hemskt att ringa och väcka människor. Speciellt på sina lediga dagar. Hallelujha! Hon ställer upp och skjusar mig. TUSENTACK!!!

Nu ska jag berätta vad det var för "anfall". Jag lever med njursten, eller snarare njurstenar. Jag har två stycken. Dom är förstora för att åka ut den "naturliga vägen". Många människor kan ha njurstenar, men dom kan kissa ut dom. Men mina är som sagt förstora för att komma ut den naturliga vägen. Jag har levt med njurstenar i hela mitt liv. Jag tog bort min första njursten när jag var 7, eller när jag var 8. Sen var jag utan i ett par år. Men sen kom dom tillbaka. När jag gjort kontraströtgen såg dom enbart 1, men sen när vi skulle kolla igen, då var det 2. Plus att dom var förstora för att komma ut den natuliga vägen, och då frågade dom mig om jag ville ta bort dom, om jag märkte av dom, osv. Men jag har väldiga besvär av dom, och då sa jag att jag vore oerhört tacksam om jag fick bli av med dom, för ett tag iallafall. Även vid det samtalet fick jag veta att jag är en av de människor som antagligen kommer att få dras med njursten för resten av mitt liv. Vilket känns lite sisådär .. Men jag kan säga såhär, man vet att man lever när man får njurstensanfall. Efter samtalet med den läkaren så väntar jag fortfarande på operation, men efter gårdagen, så skulle den läkaren skynda på det hela lite. Med tanke på att det var en av det störta anfall jag någonsin fått. Jag har haft "tur" att jag har fått lite mindre anfall innan, men detta tyder nog på att dom har växt, sedan kontraströntgen. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att jag snart får min operationstid.

Det var lite kort om händelsen. Nu måste jag sova.
Nattinatti! :)

 I feel the energy between you and me.

Åska, blixtrar och dunder.
Just nu är det så det är här. Nu börjar det iallafall klarna upp. "- Hej solen, kom fram nu. Du är varmt välkommen!" Det är ungefär så jag känner. Jag längtar efter sol, värme, bad, myskvällar ute på altanen. Det är sommar det. Men just nu, vill sig inte riktigt solen visa sig framme. Hoppas kan man ju alltid, att den kommer att komma tillbaka snart.

Imorse var det dags för jobb, och dagen gick i ett. Mycket att göra. Men det är roligt att det finns att göra, istället för att "sitta av tiden", eller " kolla klockan hela tiden". Ibland är det väldigt "lugnt" på jobbet, då klättrar jag nästan på vägarna. I dom lägena tar man hand om sådant som annars kanske inte blir gjort. Kollar igenom garderober, viker och snyggar till i garderober, sopar lite extra överallt, tittar hur alla blommor mår, kortfattat = Kollar igenom allt en extra gång.

Efter jobbet åkte jag till Rättvik för att träffa två härliga människor. Jag bjöds på fika, vilket välkomnande! Man blir så glad. Upprymd. Två härliga och roliga själar dom, alltså. Så vi myste lite, gick på promenad, ( i regnet, men vad gör det om hundra år? ) pratade, busa, skratta och hade det allmänt trevligt. En sak som är liten för någon annan, såsom att någon tänker på en och vill bjuda en på fika, det är mycket för en annan. Jag uppskattar det otroligt mycket. Jag ser alltid väldigt stort på sådant som för många är "lite", då jag ser det som något stort. Man blir så glad. Söta!

Nu är det middagsdags för mig. Mat mat mat, mera mat! Efter det blir det duschen och en film.
Hoppas eran dag är kanon och fortsätter i den takten.

over and out

@working. Har precis slagit mig ner för att snabbt slänga i mig lite fika. Fylla på lite energi. Det är fullt upp här. Slutar om ett par timmar, så mer uppdatering kommer senare idag/em. Hoppas ni har en grym torsdag. :) over and out

Gårdagen innefattade jobb, och den drygaste arbetsveckan började igår. Jobbar massviss ända fram tills nästa vecka. Så det gäller nu att få mycket sömn, äta mycket mat, och få en liten lugn stund så man kan ladda om batterierna. Men det går snabbare än att man hinner med, så kommer man va i nästa vecka. Det brukar bara säga "swiisch", så är man i sin lugna arbetsvecka igen. Det är ett roligt arbete med fantastiska arbetskollegor.

Men nu ska jag även berätta vad jag gjorde för två dagar sedan,  alltså i måndags, 9/7-12.
Det är så att jag har haft mycket i mitt liv, mycket motgångar, men även framgångar såklart. Men alla dessa motgångar, då man egentligen börjar fundera vad det är för "mening med livet", av att gå igenom visa saker. Jag får ofta kommentarerna ifrån läkare ; - "Det du gått igenom under din livstid på 21 år, har inte ens dom som ligger i graven varit med om, dom har kanske inte ens gått igenom hälften av det du gått igenom. "
Jag tar det inte som något negativt. Jag har lärt mig så mycket, och jag tackar alla idag att just jag har gått igenom det.

För livet är ju ändå så att man ska ha motgångar, med samtidigt framgångar. Mitt liv har inte varit " en dans på rosor" direkt. Men jag är glad att jag inte haft ett liv som har varit " en dans på rosor", för jag har lärt mig så mycket, jag har fått utveckla alla mina sinnen, fått lära känna massa härliga människor, sätt mycket, varit med om mycket, gått igenom mycket, och blivit klokare. En till kommentar jag fått från mina läkare är denna; "- När man pratar med dig är det som att prata med en äldre dam, för att du är lika klok som en. Du tänker på ett logiskt och pedagogiskt sätt, och det känns som att du har hamnat i en ungkropp. " Jag kan säga att ibland har jag känt att jag är så mycket äldre i huvudet, än vad min kropp visar. Känns som att jag levt hela livet, med är "fast" i en ungdomskropp. Meeen, jag är tacksam för alla mina erfarenheter, och jag har lyckats att ta mig tillbaka till livet. Envis som jag är. Så denna tatuering symboliserar min envishet, beslutsamhet, utthålighet, ihärdighet och ger all min värme och kärlek. Jag tror på att tackvare mitt stjärntecken oxen, gör att jag lyckats ta mig igenom allt och står här idag. Därav ville jag tatuera in mitt stjärntecken oxen. ( Bild ser ni nedan. )

I Love Life! :)

La la love

Dagen idag har bestått av en liten blandad kompott. Var till Borlänge med bror och hade allmän kvalitétstid. Mycket skratt och prat. Katsciiing. Hemligheten kommer nog upp imorgon. Så ni får hålla ut en dag till.

Därefter, när jag kom hem, blev det att fixa lite här hemma. Sen blev det mat, promenad, filmtittande och nu är jag strax på väg i säng. Är trött och imorgon blir det en till tidig morgon.  Ä n t l i g e n  ska jag få träffa min otroligt efterlängtade vän. Känner som att det var tusentals år sedan som jag träffade henne, fast det är strax över en vecka sedan bara. Bästa vänner, eller vad? Sådan enormt stor tomhet när man inte får träffa henne på så länge. ( Jag tycker att inte ses på över 1 vecka är långt för oss, då vi ses flera gånger i veckan annars. )

Nu ska jag göra mig klar för natten.
over and out