Mycket tankar som flyger och far i huvudet och kroppen, sedan samtalet i måndags med min advokat. Är så jädans rädd för att konfrontera det hela. Även om allt jag ska göra är att berätta det jag kommer ihåg. Det lilla jag kommer ihåg. Jag vill bara glömma allt som har med min nära-döden-upplevelse att göra. Trots alla skador jag har ifrån olyckan, och alla ärr, både inombords och på kroppen. En fruktansvärd upplevenlse och ett trauma, som jag bara vill lämna bakom mig och sikta framåt. På sitt sätt är det ju självklart skönt, att efter rättegången, så har jag fått alla "pusselbitar", så då kan jag bearbeta klart allt kring olyckan, och sedan gå vidare. Sikta framåt. Så det blir säkert bra.

Annars idag har jag fixar här hemma med tvätt, strykigt, städat, lagat middag och framförallt pluggat. Satt igång en film nu och till filmen så sitter jag med en kopp med choklad. En väldigt bra avslutning på denna dag. Imorgon är det skola i vanlig ordning, och efter skolan så blir det massa plugg, då jag inte orkade plugga klart helt idag.

Det blir la finfint de!
Nattinatti!

"Det som inte dödar, det härdar."
Keep fighting.