Mycket tankar som flyger och far i huvudet och kroppen, sedan samtalet i måndags med min advokat. Är så jädans rädd för att konfrontera det hela. Även om allt jag ska göra är att berätta det jag kommer ihåg. Det lilla jag kommer ihåg. Jag vill bara glömma allt som har med min nära-döden-upplevelse att göra. Trots alla skador jag har ifrån olyckan, och alla ärr, både inombords och på kroppen. En fruktansvärd upplevenlse och ett trauma, som jag bara vill lämna bakom mig och sikta framåt. På sitt sätt är det ju självklart skönt, att efter rättegången, så har jag fått alla "pusselbitar", så då kan jag bearbeta klart allt kring olyckan, och sedan gå vidare. Sikta framåt. Så det blir säkert bra.

Annars idag har jag fixar här hemma med tvätt, strykigt, städat, lagat middag och framförallt pluggat. Satt igång en film nu och till filmen så sitter jag med en kopp med choklad. En väldigt bra avslutning på denna dag. Imorgon är det skola i vanlig ordning, och efter skolan så blir det massa plugg, då jag inte orkade plugga klart helt idag.

Det blir la finfint de!
Nattinatti!

"Det som inte dödar, det härdar."
Keep fighting.

Just satt mig ner för en liten stund, då jag har pluggat, lagat mat, fixat 'lillrummet', kikat på en ny text, ( ny låt på G.). Är mycket plugg i skolan, och mycket som ska bli gjort. Tidspressat. 'Vill man så, kan man'. Visst är det så.

Musiken går framåt, låtskrivandet likaså. Vilken fantastisk hobby man har, egentligen. Musik/sjunga är så befriande. Det finns vissa planer som ligger framför mig, och det känns både nervöst, läskigt, men också enormt spännande!

Annars under veckan, så kommer det nog mest bli plugg, då vi precis dragit igång med ett nytt stort arbete som snart måste bli klart. Men det är roligt, och väldigt givande, så det finns ju lite motivation.

Idag kom den skräcken, som jag drömt så många mardrömmar om. Vaknat kallsvettig, gråtit och skrikigt. Idag kom det samtalet, som jag bara trodde jag hade i mina mardrömmar. Det är så jobbigt att få det "konstaterat", gång på gång, att det faktiskt hände just mig.. Olyckor händer lätt, det vet jag också, Men just att bli påkörd av en bil, trodde jag aldrig kunde hända när man är ute och springer. Men det är sådant som händer, och inget man kan ändra på. Allt jag nu hoppas på är att jag har personer som är mina stöttepelare bakom mig, när det är dags för rättegång. Jag har idag fått datumet utsatt, och måste infinna mig där. Även fast jag mot all förmodan inte alls vill närvara. Då jag är så jädrans rädd. Rädd för att möta mig skräck. Rädd för hur jag själv kommer att vara. Men jag måste infinna mig där, och det kommer jag göra. För att när jag är klar med rättegången, så kommer jag att kunna lägga denna historia bakom mig. Vilket kommer att bli skönt på sitt sätt. Inte behöva vakna varje morgon med en klump i magen, för att man är rädd att mötas av ett brev ifrån sin advokat att det är dags för rättegång. Det är det ända jag kan se positivt i nuläget.

Nu för att skingra tankarna lite, så ska jag plugga vidare.
En låt är under inspelning, så snart så kommer min låt att komma upp här!

Keep fighting!

*

*

.

.