Nu finns det lite energi till att uppdatera.
I tisdags som sagt var jag in till lasarettet för att ta bort mina njurstenar för andra gången. Skillnaden ifrån första gången jag tog bort dom och den gången nu, så var jag sövd, och det var jag inte nu. Nu fick jag bara lite lugnande. Och fy helskotans för hur ont det gjorde. Fy tusan. Det lugnande jag fick, det hjälpte inte ens. Eller jo, det hjälpte en halv minut, ungefär. Själva behandligen tog alltså ca 25 minuter, så det var en stund av pina och pest.  Men förhoppningsvis var det värt det. Om ca 1 månad ska jag tillbaka för att göra röntgen och se om dom lyckades eller inte. Jag själv vet att dom har lyckats, men allt kanske inte är borta för de. Hoppas, hoppas, hoppas på det bästa.

Dagarna nu efter har jag inte mått nå vidare. Men det visste jag ju om. Ska man må bra/bli bra så får man må lite dåligt. Det är de väl värt. Så det har varit mycket vila, många filmer och tidningar.

Nu har jag hittat en ny tränare som jag och min vovve ska börja träna för. Vilken härliga människa, där är det ord och inga visor. Så grymt duktigt! Ska bli kul och se vad detta kan vissa. Spännande spännande. Nog för att jag var lycklig och gjorde allt för min hund innan jag träffade henne, men nu är jag ännu mer taggad. Nu har jag ännu mer att sträva efter. Jag fick lite råd och tips, och vissa saker jag redan beställt tid för. Så detta blir nog superduper!

Just nu tränar jag och min hund vidare, och han gör nu yttligare framsteg, förtroendet och bandet blir bara bättre och bättre. Min hund vill arbeta, väldigt arbetsvillig och även fysiskt. Så det är så roligt att se engagemanget!
I love him soooooo!