Sitter just nu här med musik i öronen och söker och söker och söker. Det jag söker på är en ny kost. ( Inte för att gå ner i vikt eller liknande, för gå ner behöver jag inte, utan hålla vikten snarare är det viktigaste. ) Jag söker kostråd för att kunna ändra kosten efter operationen, för att se om jag ändrar kosten om jag kanske löper mindre risk att få tillbaka njurstenar. Det är andra gången i mitt liv som jag ska opereras, och dessa njurstenar är inge vidare att leva med. 

Jag har funderat mycket sedan jag fick veta att jag hade två njurstenar denna gång, och då började jag kolla över min kost, började fundera väldigt mycket. Sen när jag även fick veta av min läkare att jag är en person som löper väldigt stor risk att drabbas resten av mitt liv av detta. Jag tog bort den första när jag var 8, och nu är jag 21 och ska ta bort 2(?!?) st.. Tydligen var det något med min njure som såg lite "anurlunda ut", eller något.

Även om jag kanske är en person som löper större risk än andra för att drabbas av njursten, vill jag fortfarande se om det blir någon skillnad om jag ändrar mina kost-vanor. Vem vet, det kanske hjälper en liten bit? Så jag tycker att det är värt ett försök. Med tanke på att jag vet vad min första njursten bestod av, så skulle jag kunna tänka mig att dessa också består av något liknande. Jag vet att det kommer att ta mycket energi och vilja att byta/ändra kosten. Jag ser verkligen upp till dom som klarar av att ändra sin kost. Så det ska bli intressant och se hur sjutton jag ska lyckas.. Meen, finns viljan, går allt. Jag ska göra så gott jag kan. Ska verkligen tänka mig för.

Sen ska jag även be min dietist om råd och tips. Får se om den kan hjälpa mig en bit på vägen. Men jag vill ha en friskare och sundare kropp, just för att det kanske hjälper mig att minsta risken för njursten.

Sitter med så mycket känslor, tankar, funderingar, vilja, mål, och jag vet inte var jag ska göra av allt. Försöker reda ut det inom mig, men har inte riktigt lyckats än. Men så småning om och med lite sömn så hoppas jag att det gett sig.

Ibland funderar jag på om man skulle skriva en bok med allt som ligger bakom mig, men samtidigt känner det inte som att det skulle ge mig så mycket ? Eller vad vet jag, det kanske skulle ge mig jätte mycket? Ibland funderar jag på att bli föreläsare, jag vill vissa att det går att komma tillbaka efter trauma, personliga kriser eller något helt annat. Vill få fram mitt budskap, kunna komma med råd, tips, byta lite tankar, eller bara vissa att det finns fler som har mycket i ryggsäcken. Jag vet att många nu kanske som läser detta funderar vad en 21 årig tjej kan ha med sig, om den kan ha så mycket i ryggsäcken. Men det finns det. Jag själv är en sådan tjej, jag har några vänner som också har väldigt mycket i bagaget.

Jag är väl en sådan människa som kanske ibland befinner mig på fel plats vid fel tillfälle, eller är det meningen? Kanske är det meningen att jag ska befinna mig där för att få yttligare en erfarenhet? Kanske är den nödvändig att ha med sig i ryggsäcken? Är det ett budskap som ska spridas vidare? Eller finns det någon mening med det?
Jag är en människa som tänker för det mesta att allt har en mening, oavsett om det är med eller motgång. Jag tror att vissa utsätts för vissa saker av en anledning. ( Jag menar inte nu att det är meningen för människor i andra länder som kanske lever i svält, tortyr, fattigdom, att det är meningen för dom. Det är INTE så jag menar. Jag vill dock kunna skänka pengar till dom, vissa att det finns bra möjligheter för dom, och vissa att det finns bra människor och ett värdigare liv. För ingen förtjänar att leva så. Ingen!! ) Men ibland undrar jag ärligt talat vad livet vill med mitt liv.

Blandannat undrar jag varför jag var mellan liv och död. Vad är det för mening att sväva mellan det? Varför? Fick jag en ny chans i livet, men av vilken anleding? Jag är oerhört tacksam, otroligt tacksam för att jag att just jag fick det. Men är alla skador sedan dess värda? ( Jag var med i en trafikolycka, och har mycket problematik med kroppen. Jag kan gå normalt, använda kroppen någorlunda normalt, jobba, va i stallet, mm. Men har problem med att få tillbaka kroppen ordentligt, ex mitt knä vill inte riktigt, kan inte ta en löpsteg, min axel är det mer eller mindre smärta jämnt, sen är det mer också. Men så småning om kommer kroppen förhoppningsvis att komma tillbaka starkare än någonsin. ) Jag tror att min Morfar var min skyddsängel vid det tillfället, och jag är oerhört tacksam för det. Jag tror att jag inte var "klar" riktigt här på jorden än.

Jag uppskattade mycket i mitt liv innan det, väldigt mycket. Men nu uppskattar jag livet ännu mer. Jag är tacksam varje dag, varje dag jag får, tacksam för att jag har så underbara människor runt mig, tacksam för alla möjligheter jag får. Livet ska inte vara lätt, men det behöver självklart inte heller vara raka motsatsen. Men livet är en berg och dalbana. Livet är ingen dans på rosor, och det har jag fått bevisat många gånger, men jag tackar för alla utmaningar jag får. Jag ser ingenting som omöjligt, utan det kan ta lite längre tid bara. Jag tar alla motgångar som utmaningar. Jag är en tävlningsmänniska och den ända jag tävlar emot, det är enbart mig själv.

Livet har sina törnar, men man måste samtidigt se de som är positivt, det som gör en glad, göra sånt som man blir glad utav. Framgång har man också, inte enbart motgångar, det gäller bara att inte glömma bort de framgångar man gjort. En viktig sak är att har man mål, så ska man ha många delmål under vägen, så man inte glömmer att se att det går framåt. Även om det ibland känns som att man står still och trampar på samma ställe och att det inte alls händer något. Det gäller att stanna upp på vägen och se vad man gjort under vägen.

" Det gäller att se dom små möjligheterna och framgångarna och inte bara sikta in sig på de stora. För de små är minst lika viktiga som de stora. "

Jag är en tjej med höga ambitioner och vill så mycket. Vill ha ut allt som går utav livet. Jag vill mycket, ibland önskar jag att jag kunde dela på mig. Själva resan emot sina mål, det är den resan man lär sig så mycket av, och säkerligen har man hunnit utvecklats väldigt mycket. Det skulle jag tro iallafall att man har.

Som ni märker, det är mycket som far runt i mitt huvud, och än är det mycket kvar. Men jag skulle kunna gissa på att många har redan slutat läsa vid detta laget, och jag skulle kunna fortsätta länge till att skriva. Men jag ger mig här tror jag. Tror det räcker för idag.

Jag är oerhört tacksam och glad över alla underbara människor i mitt liv. Livet är härligt, för det mesta. ;) Nu ska jag göra mig klar för natten, för imorgon väntar röjning av skoterleden och sen fixa biljetter till helgen. Sen nästa helg, ( förhoppningsvis mår jag skapligt bra tills nästa helg efter operationen, så jag kan infinna mig med M och dans i takt med Norlie & kkv. För det vill jag bara inte missa, oavsett om jag inte kan dricka den kvällen, så kommer jag infinna mid där ändå. Förhoppningsvis iallafall. Hoppas hoppas hoppas!! )

Godnatt finisar!