Nu kommer jag att återvända lite till ett inlägg som jag skrev igår. De inlägget kan ni läsa och heter; The life is wonderful. Så nu kommer jag att forsätta skriva lite om det.

Jag träffade som sagt en go collega innan jag skulle gå på mitt pass igår. När vi satt och pratade så fick jag en känsla; Fasen, det finns fler som känner som mig, som gått igenom mycket, någon som verkligen förstår mig. Men efter samtalet så kände jag i hela kroppen att energi hade pumpats igång, ordentligt. Det var och är en skön känsla, när man känner att energin blir uppfylld på nytt. Härliga känsla.

Jag är en människa som har svårt att veta ibland när jag ska "ge upp", jag vill kämpa ända in till sista andetaget. Just för att jag ska veta att jag har kunna gjort allt. Måste känna mig "färdig", eller "klar", innan jag kan släppa saker. Annars vet jag att jag inte skulle va nöjd efteråt. Tror att det finns fler människor därute som också vill bli helt "färdiga" med dem påbörjat, innan man är nöjd. Tror ni förstår min tanke ?

Sen är jag en människa som måste ge alla människor en ärlig chans, ( låter som att man skulle vara gud, önskar man kunde va det ibland. ) men ibland tar det stopp. Men jag tycker att alla människor är värd en helhjärtad och ärlig chans, innan man kan döma någon. Jag kan inte döma någon innan jag lärt känna den. Jag har mitt motto; -" Jag dömer ingen fören jag lärt känna personen, så jag säger inte ett ord om den nu. " Men ibland kan man åka fast rätt fort, då man märker att personkemierna inte stämmer riktigt. Det är ju så att alla människor går inte ihop med alla, men det är så det är. I dom lägena kan man kanske inte göra så mycket. Eller kan man det ?

Sen har det blivit mycket insikt efter gårdagens möte angående människor liv. Vi alla har vårat "eget" liv, sina drömmar, mål, sorger, motgångar, medgångar, framgångar, osv osv. Men när jag började fundera mycket på det just över Mitt liv, så blev jag såhär; Men jag "lever" nästan inte Mitt liv, jag låter mig styras av andra. Varför ska andra männsikor få styra mitt liv? Sen är det ju så att jobbar man, går i skolan, har djur, osv osv, då är ju det ens liv. Man blir väl kanske mest styrd om man jobbar, för man har sin chef. Men samtidigt har man ju valt sitt arbete. Men just det här med att ibland känner det som att andra människor styr mina känslor, tankar, värderingar, drömmar, mål, osv osv. Den tanken gjorde mig en aning frustrerad. Varför låter jag mig styras av andra? Det finns skäl till varför man ibland "låter" sig styras, just för att man inte kanske kan stå upp för vad man känner, tycker och tänker. Jag är inte säker på att det är såhär, det är en väldig massa tankar i mig just nu.

Detta är mitt liv, du har ditt liv, och det en själv som ska leva, så som man vill leva. Har man drömmar, mål, osv, låt ingen stå ivägen för dig. Låt dig inte hindras! Stå på dig och va stark i dina målsättningar. Jag är rättså säker på att just Du kommer att lyckas om du bara bestämmer dig för att lyckas.

Vi människor lever med så mycket styrka inom oss, mer än vad vi tror. Bestämmer man sig för att man kommer att lyckas, kommer man att lyckas med det man tar sig an. Men tänker man istället på att man bara kommer att misslyckas, då kommer man det. Så länge vi tror på oss själva, så kommer man att gå lång. Det är jag helt säker på. Jag har mina mål i mitt liv, jag tänker inte låta någon ta mina mål och drömmar ifrån mig. Jag tänker kämpa upp mot mina mål. Jag vill känna att jag lever, känna att jag levt, upptäcka massa härliga saker och ställen, sätt mycket, varit med om mycket, osv, jag vill uppleva livet. Och det tänker jag göra. Kommer du? :)