I Just Love Thiiiiissss !

Måste bara dela med mig av detta. Det är så makalöst gott, så jag kan nästan inte sluta äta när jag tagit första tuggan.  Så här brukar jag göra, när jag gör tacotårta.

2 dl cremé fraiche
200 g philadelphiaost. ( Jag tar naturell smak, men det är upp till var och en vad man vill ha för smak. )
400 g köttfärs
1 bruk tacosås
Ett paket tortillasbröd
En gullök
En påse tacokrydda
Riven ost

Sätt ugnen på 175 grader, har du varmluftsugn ska det vara lite läggre temperatur.
Ställ plåten med tårtan mitt i ugnen i ca 15 min.
Blanda cremé fraiche, philadelphiaost och tacosås i en bunke. ( Jag tar enbart 2/3 av tacosåsen ). Fräs köttfärsen och ha på tacokryddan. Sen när du är klart med köttfärsen tar du köttfärsen och håller i bunken med det andra. Sen lägger du ett tortillabröd underst och varvar med blandningen. Sen tar du även tortilliabröd längst upp och lägger lite riven ost på. Allt detta tar ca 30 min.

Sen kan du blanda en sallad och ha till.
Ät och njut!

Kommer ännu mer till er djurägare. Finns en bra sida för er med djur, finns mycket tillbehör, och snabba leveranser.
  

Nu ska jag prata lite angående djur. Djur är en stor del av mitt liv, och djur är bland det bästa som finns.  Speciellt efter min olycka, då var det ännu viktigare, även om djuren var viktiga innan olyckan var dom ännu mer uppskattade yttligare. Min väg tillbaka efter olyckan, var att jag ville ha en egen hund. Min hund. Bara Min. Vilket jag också var och köpte. Jag har en fantastiskt hund. Jag har en hund som har en enorm förståelse för mig, och jag behöver då aldrig förklara mig, utan han vet vad jag känner, tycker och tänker, trots att jag inte säger det i ord. MEN, det är ju såklart inte bara min hund som förstår mig så bra, utan alla djur, oavsett djur, så vet dom vad man känner. Om man är ledsen, arg, irriterad, känner sorg, osv, osv.

Djur kan man inte lura. Även om jag skulle skratta, så vet djuret då att jag fortfarande känner sorg, är ledsen, etc, etc. För många människor kan man dölja mycket om man skrattar och är glad, även om man kanske mer skulle vilja gråta. Men djuren känner det på sig hela tiden. Dom går inte att lura. Djur är den bästa vännen en människa kan ha. MEN, självklart har man sina bästa vänner ( människor ) som känner en innan och utan, som kan läsa en människa som skrattar och är glad och kan se att den människan skulle vilja gråta istället. Så vi människor kan också läsa " läsa mellan raderna " hos en annan människa. Det är det jag tycker så är fasinerande. Hur smarta vi både människor och djuren är. Snacka om att vi är rätt intelligenta vi levande varelser egentligen. Så jag menar med denna text att oavsett om man är ledsen, arg, glad, lycklig, sorgsen, eller något annat, så kan både vi människor och djuren läsa av oss.

Jag tycker själv att jag har rätt bra kommunikation med min hund. Men ibland har man sina "problem", som man inte riktigt vet hur man ska lösa. För djuren kan inte tala, inte tala människospråket. Ja, ni förstår hur jag menar. Det fanns så mycket jag funderade kring med min hund. Saker jag inte visste hur jag skulle lösa. Därav fick jag reda på en kanon tjej som är djurkommunikatör, och det är det BÄSTA BÄSTA BÄSTA, jag någonsin har gjort. Jag fick svar på alla mina frågor, jag förstår min hund så mycket bättre nu, vi har ännu bättre kommunikation, vårat band har blivit obrutbart nu, vi klivet framåt i utvecklingen, jag vet hur jag ska handskas med honom nu för att han ska få ännu bättre. Jag rekommenderar det stark!! Det är utan tvekan värt att veta VAD DIN hund tycker och tänker om saker och ting.För din hund är också en individ med känslor och tankar. Dom är värda precis lika mycket som våra känslor.  Jag kommer aldrig ångra att jag tog mig för att ringa henne och bestämma möte. Det är värt mer än alla perngar i hela världen. Jag vet nu var jag ska vända mig om jag har funderingar, ett problem jag inte kan lösa själv, då vänder jag mig till henne.
Om ni är intresserade, kan ni gå in och läsa på hennes hemsida;
http://www.gabriellarastad.com/

Hon tar inte bara emot hundar, utan katt och häst också, sen vet jag inte vilka mer djur. Fråga henne, för jag vet inte. :)

Jag älskar att vara djurägare. Det är det bästa som finns. Min hund känner hur jag kämpar för att han ska må bra, vilket jag fick reda på vid mötet. Och att han också tycker att vi har väldigt bra kommuniskation. Sen är det massor av mera som man också får reda på, och det är toppen!  Det är en oslagbar känsla!

Finaste, vackraste, underbaraste, fantastiska, bästa.

För ett par dagar sedan, var det 1½ år sedan min fantastiska morfar gick över på andra sidan.

Saknad.

Tårar.
Sorg.
Orättvisa.
Minnen.

Saknaden efter Morfar blir inte mindre med tiden, den växer mer och mer för var sekund. Många säger att; - " Tiden läker sår. " Men saknaden av Morfar kommer inte att läka. Vet inte om man kan säga att en bortgång är ett sår på det sättet, men samtidigt är det som ett sår, på något sätt ändå. Jag kommer nog aldrig acceptera att Morfar har gått över på andra sidan, jag vet inte varför. Men det är väl för att jag ville att han skulle vara kvar fysiskt ända tills jag skulle gå i graven. Man visste någonstan inuti sig att han inte skulle vara med fysiskt i hela mitt liv, men man försökte förneka det. För man ville och trodde att han skulle finnas kvar fysiskt ända till jag tog mitt sista andetag. Dagar och nätter, går jag med saknaden och sorgen med mig, oavsett vad. Han finns med mig. Han finns med mig i varje steg, varje, andetag, varje dygn, varje timme, varje minut, varje sekund. Morfar har alltid varit den person som förstått mig, hjälpt mig när han behövde utan att ta en suck, han har alltid funnits där. Han ställde alltid upp, och han såg det inte som något jobbigt. Han ville att man skulle må så bra som man bara kan. Han gjorde allt i sin makt för att finnas där. Fantastiska Morfar. Saknaden och sorgen kommer alltid att finnas, den kommer att växa ännu mer, och jag saknar han mer än vad orden betyder. Det finns inga ord som kan förklara det jag egentligen känner. Dom finns inte än. Men jag försöker hitta orden så gott som det går. Han är den snällaste och mest godhjärtade människa jag någonsin har träffat och kommer att träffa. Han har sin plats i mitt hjärta, och den kommer han alltid att ha, oavsett vad. Han är min skyddsängel, som hjälpte mig. Jag älskar dig, Morfar!

Vila i frid, min hjälte. <3

Tjingtjing!

Morgonen började tidigt och ärendena är färdiga. Idag har det varit lite tråkigt väder, lite regn och mycket molnlighet.

Resterande av dagen har jag mest kollat på film och levt på flytandeföda. Har hostat i 3 dagar, och halsen är mer eller mindre helt slut. Snart hostar jag blod. Känner hur fökylningen trycker sig fram i kroppen, och även tempen börjar gå uppåt. Så, nu vet jag vad jag kommer att vara de närmsta dagarna, i sängen. Meeen, förkylningar och influenser kommer och går, that's life. :)

Nu ska jag fortsätta att kolla på film.
Puss

Nu så hoppas jag på att inspirationen för bloggningen är tillbaka. Det känns så iallafall, så nu gör jag mig ett försök. Har både saknat bloggandet, men samtidigt har jag det inte. Varför jag inte saknat det är för att det varit så mycket annat som har lockat och för att det inte går att blogga så bra ifrån mobilen. Väntar fortfarande på att appen för bloggplatsen.se ska komma. Hoppas att den kommer snart, för då kommer jag kunna blogga mer, kunna lägga upp lite mer bilder, m.m

Har ni haft en bra midsommarhelg?
Jag jobbade på självaste midsommarafton till klocka 21, vilket inte gjorde mig så mycket då jag var ledig både lördag och söndag. Så man kunde då va ute och träffa alla underbara människor, nyktra som berusade. Härliga människor. Träffade många vänner som jag inte träffat sedan man åkte moped, ( moped, det är ju hundratals år sedan juhe! Känns det som. ) och på den tiden  hade vi vårat "gäng", vi åkte runt och hade vårat skoj. Det var bra tider det. Vi stod och pratade om den tiden just kring moped-tiden, oooj oooj vad mycket minnen, skoj och bus. Man önskar faktiskt ibland att man kunde komma tillbaka till den tiden då man var 15-18 år. Vilka härliga tider. Även om man är gudatacksam för att man har B-körkort idag, hihi. Sen träffade jag flera personer till som jag inte träffat på väääldigt länge. Speciellt en person, som är en barndomsvän, herregud vad jag saknar den personen. Men nu är den hemma och nu ska vi passa på att umgås, prata gamla minnen, kolla massa gamla bilder, skratta, busa och mysa väldigt mycket, innan den åker tillbaka. Saknade du! Så midsommar kvällen var en grym kväll med massa härliga människor, skratt, bus, prat, mys och en helt underbar kväll. Tusen tack till alla inblandade!

Dagen igår var lika bra den. En kväll utöver det vanliga. På dagen och eftermiddag var det mycket fixande och sen bar det av för att träffa lite släkt. Därefter samlades gänget och åkte till Dössberget där E-type och Pumpalaget spelade live, för sista gången. Den kvällen är oslagbar, live spelning, underbara människor, musik, mys, prat, skratt och massa mera. Den kvällen måste vi bara återta någon mer gång. Den var helt underbar och tusen tack till alla inblandade. Detta måste vi bara göra om snart igen.

Dagen idag har varit lugn, mys och god mat och massa filmtittande. Dagen imorgon innefattar att återgå till verkligheten, skämtåsido. ;) Nej, men då börjar en ny vecka och imorgonbitti ska jag iväg och göra lite ärenden och se får jag se vad som händer. Efter att ärendena är klara får jag se vad dagen har att erbjuda.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som har hänt i mitt liv.
Nu ska jag sova.

NattiNatti, Puss