Sitter med så mycket tankar, funderingar och ambitioner. Jag vill så mycket. Vill göra allt precis nu. Helst nu på en gång! Även om jag först och främst måste fixa klart lite innan jag kan söka mig vidare. Måste göra klart alla delmål jag har, innan jag kan komma till slutmålen. Allting måste bli helt klart, innan man kan gå vidare. Måste slutföras helt.

Är många saker som kommit upp de senaste veckorna, och jag har aldrig riktigt hunnit fått 'landa' i allt. Har aldrig fått andats ut helt, men nu är det lov i övermorgon, så får jag kanske lite tid att få vara för mig själv, och få känna av allt. Jag har nu gjort klart allt för den skolan jag nu går i, och där slutar jag i övermorgon. Har köpt en söt blomma, en chokladask och skrivit ett litet blev till alla, lärare samt eleverna i min klass, som dom får ta del av. Några rader, som förhoppningsvis får dom att fortsätta kriga vidare mot sina drömmar. Jag fortsätter kriga vidare på annat håll, på en ny skola. Känns jätte tråkigt att sluta, men det känns rätt att sluta nu. Känner att platsen kommer att göra en annan lika lycklig som den gjorde för mig, när jag fick den. Det känns bra, då jag känner mig 'klar' i den skolan, och dags att flytta mig.

Är enormt tacksam för att jag fått vara där, och fått rehabliterats där i lugn och ro. Utan dom hade jag haft ännu svårare att komma tillbaka till livet och komma över den gigantiska muren som fanns framför mig. Jag vet och är medveten om att jag fortfarande har en stor mur att krigas emot, och jag vet aldrig är den kommer. Vilket gör mig ganska osäker och rädd. Dom som står nära mig i mitt liv, är medvetna om att det kan komma vilken dag som helst, och dom vet att jag är enormt rädd för att möta dettta. Och jag är rätt säker på att vissa personer kommer att finnas där som stöd, när min skräck kommer, och hjälper mig så gott det går. Det är iallafall vad jag hoppas. Jag tror att ju längre tiden går, ju närmare blir jag min skräck.

'Det är när motgångar kommer, som man verkligen vet vilka som är ens riktiga vänner är.'

18 maj 2011, fick jag verkligen reda på vilka vänner jag hade, som verkligen var mina vänner. Jag är oerhört tacksam för att veta vilka som är mina riktiga vänner, äkta. Det är inte bara vännerna som testas i sådana lägen, utan det är också även familj, och släkt.

Jag fick en ärlig andra chans i mitt liv, och den tänker jag ta vara på fullt upp. Inte ofta man skulle få en ärlig andra chans i livet direkt. Speciellt inte på det sättet. ( Är det så att ni läsare vill veta vad som hände, vad jag fick med mig,m.m så skriv en kommentar, så kanske jag berättar det i ett separat inlägg. Om det finns intresse. :) )

Jag tänker inte låta livet rinna mig ur mina händer. Jag har grepat tag om det sedan dess, och det tänker jag forsätta göra. Många ser mig som en livsnjutare, och tycker att det är bra. Njuter helt enkelt av att alla möjligeheter det finns här i världen, och jag tycker man ska ta vara på det. :)

Ja, hörrni, vet inte alls vad detta inlägg ramlade iväg någonstans. Men fick iallalfall skriva av mig lite. Lite allmänt med tankar ibland, som behöver få komma ut. :)

Man lever bara en gång!
keep fighting!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som ni har märkt, så ligger bloggen på is. Det är så mycket just, och väljer att lägga all min kraft och energi på annat istället för bloggen just nu. Kan inte säga när jag kommer börja blogga igen. Om jag börjar blogga igen. Vi får se. Take ca...

Nu har mitt internet på telefonen äntligen kommit igång igen. Efter många om och men. Och även många samtal. Men nu så! Så nu blir det lite mer uppdatering här. Skulle egentligen behöva skriva av mig mycket, men får se om jag orkar skriva något o...

Ha en fin Alla Hjärtans Dag allesammans.Var rädda om varandra & ha en riktigt mysig dag.       ...