Sitter med så mycket känslor, tankar, funderingar, vilja, mål, och jag vet inte var jag ska göra av allt. Försöker reda ut det inom mig, men har inte riktigt lyckats än. Men så småning om och med lite sömn så hoppas jag att det gett sig.

Ibland funderar jag på om man skulle skriva en bok med allt som ligger bakom mig, men samtidigt känner det inte som att det skulle ge mig så mycket ? Eller vad vet jag, det kanske skulle ge mig jätte mycket? Ibland funderar jag på att bli föreläsare, jag vill vissa att det går att komma tillbaka efter trauma, personliga kriser eller något helt annat. Vill få fram mitt budskap, kunna komma med råd, tips, byta lite tankar, eller bara vissa att det finns fler som har mycket i ryggsäcken. Jag vet att många nu kanske som läser detta funderar vad en 21 årig tjej kan ha med sig, om den kan ha så mycket i ryggsäcken. Men det finns det. Jag själv är en sådan tjej, jag har några vänner som också har väldigt mycket i bagaget.

Jag är väl en sådan människa som kanske ibland befinner mig på fel plats vid fel tillfälle, eller är det meningen? Kanske är det meningen att jag ska befinna mig där för att få yttligare en erfarenhet? Kanske är den nödvändig att ha med sig i ryggsäcken? Är det ett budskap som ska spridas vidare? Eller finns det någon mening med det?
Jag är en människa som tänker för det mesta att allt har en mening, oavsett om det är med eller motgång. Jag tror att vissa utsätts för vissa saker av en anledning. ( Jag menar inte nu att det är meningen för människor i andra länder som kanske lever i svält, tortyr, fattigdom, att det är meningen för dom. Det är INTE så jag menar. Jag vill dock kunna skänka pengar till dom, vissa att det finns bra möjligheter för dom, och vissa att det finns bra människor och ett värdigare liv. För ingen förtjänar att leva så. Ingen!! ) Men ibland undrar jag ärligt talat vad livet vill med mitt liv.

Blandannat undrar jag varför jag var mellan liv och död. Vad är det för mening att sväva mellan det? Varför? Fick jag en ny chans i livet, men av vilken anleding? Jag är oerhört tacksam, otroligt tacksam för att jag att just jag fick det. Men är alla skador sedan dess värda? ( Jag var med i en trafikolycka, och har mycket problematik med kroppen. Jag kan gå normalt, använda kroppen någorlunda normalt, jobba, va i stallet, mm. Men har problem med att få tillbaka kroppen ordentligt, ex mitt knä vill inte riktigt, kan inte ta en löpsteg, min axel är det mer eller mindre smärta jämnt, sen är det mer också. Men så småning om kommer kroppen förhoppningsvis att komma tillbaka starkare än någonsin. ) Jag tror att min Morfar var min skyddsängel vid det tillfället, och jag är oerhört tacksam för det. Jag tror att jag inte var "klar" riktigt här på jorden än.

Jag uppskattade mycket i mitt liv innan det, väldigt mycket. Men nu uppskattar jag livet ännu mer. Jag är tacksam varje dag, varje dag jag får, tacksam för att jag har så underbara människor runt mig, tacksam för alla möjligheter jag får. Livet ska inte vara lätt, men det behöver självklart inte heller vara raka motsatsen. Men livet är en berg och dalbana. Livet är ingen dans på rosor, och det har jag fått bevisat många gånger, men jag tackar för alla utmaningar jag får. Jag ser ingenting som omöjligt, utan det kan ta lite längre tid bara. Jag tar alla motgångar som utmaningar. Jag är en tävlningsmänniska och den ända jag tävlar emot, det är enbart mig själv.

Livet har sina törnar, men man måste samtidigt se de som är positivt, det som gör en glad, göra sånt som man blir glad utav. Framgång har man också, inte enbart motgångar, det gäller bara att inte glömma bort de framgångar man gjort. En viktig sak är att har man mål, så ska man ha många delmål under vägen, så man inte glömmer att se att det går framåt. Även om det ibland känns som att man står still och trampar på samma ställe och att det inte alls händer något. Det gäller att stanna upp på vägen och se vad man gjort under vägen.

" Det gäller att se dom små möjligheterna och framgångarna och inte bara sikta in sig på de stora. För de små är minst lika viktiga som de stora. "

Jag är en tjej med höga ambitioner och vill så mycket. Vill ha ut allt som går utav livet. Jag vill mycket, ibland önskar jag att jag kunde dela på mig. Själva resan emot sina mål, det är den resan man lär sig så mycket av, och säkerligen har man hunnit utvecklats väldigt mycket. Det skulle jag tro iallafall att man har.

Som ni märker, det är mycket som far runt i mitt huvud, och än är det mycket kvar. Men jag skulle kunna gissa på att många har redan slutat läsa vid detta laget, och jag skulle kunna fortsätta länge till att skriva. Men jag ger mig här tror jag. Tror det räcker för idag.

Jag är oerhört tacksam och glad över alla underbara människor i mitt liv. Livet är härligt, för det mesta. ;) Nu ska jag göra mig klar för natten, för imorgon väntar röjning av skoterleden och sen fixa biljetter till helgen. Sen nästa helg, ( förhoppningsvis mår jag skapligt bra tills nästa helg efter operationen, så jag kan infinna mig med M och dans i takt med Norlie & kkv. För det vill jag bara inte missa, oavsett om jag inte kan dricka den kvällen, så kommer jag infinna mid där ändå. Förhoppningsvis iallafall. Hoppas hoppas hoppas!! )

Godnatt finisar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som ni har märkt, så ligger bloggen på is. Det är så mycket just, och väljer att lägga all min kraft och energi på annat istället för bloggen just nu. Kan inte säga när jag kommer börja blogga igen. Om jag börjar blogga igen. Vi får se. Take ca...

Nu har mitt internet på telefonen äntligen kommit igång igen. Efter många om och men. Och även många samtal. Men nu så! Så nu blir det lite mer uppdatering här. Skulle egentligen behöva skriva av mig mycket, men får se om jag orkar skriva något o...

Ha en fin Alla Hjärtans Dag allesammans.Var rädda om varandra & ha en riktigt mysig dag.       ...