Nu ska jag berätta lite vad gårdagen bjöd på. Inte så spännande. Egentligen.

Klockan ringde som vanligt, jag vaknar, kollar på klockan och ser att; - Ja, det är väl dags att starta dagen. Jobbet kallar. Jag gör mig klar, för dagen, tar ut hunden på morgonpromenad, kommer in och gör i ordning frukost. Men jag mådde inge vidare. Men jag SKULLE till jobbet, oavsett. Ville jobba. Kände att något inte var rätt i kroppen. Men vad är det ? Jag kunde inte riktigt fastställa vad som var på gång. Kändes som att jag ömade lite vid njuren, men ville inte fundera så mycket mer på det. Trodde bara att kroppen var trött. Men vad visste jag ?  Tar första tuggan på mackan, känner hur den åker uppåt istället för nedåt. Sen känner jag hur det kyper i mig, känns som hela magen var uppsvullen/ uppblåst. När jag stängde av tankeverksamheten, och skulle fortsätta ta nästa tugga så ramlar jag nästan av stolen, flyger av stolen och skriker .. "Nejnejnejnejnejnej, aaaaaaaj", var det jag skrek ut, tårarna började rinna. Pojken min blir helt chockad, och frågar, " Älskling, är det ett anfall? ". Och ja, det var det. Jag kollar på klockan, ser att klockan är prick 07.00, och tänker att; "Jaja, men det ger sig kanske snart, jag börjar inte fören klockan 08.00". Skaka som en tok, klättrade nästan ur mitt skinn, svettas, kändes som att benen inte skulle bära mig.  Jag hade inga värktabletter jag kunde ta. Ber min pojk och hjälpa mig att trycka fram mammas nummer, ringer mamma och väcker henne, och helt förstörd och hon ber mig att åka in akut. Jag ringer 1177, ( sjukrådgivningen), och då säger hon till mig att hon kontaktar mora-akuten att jag kommer. Så det var bara sjukskriva sig, ringa min syster och väcka henne också.. usch, det är så hemskt att ringa och väcka människor. Speciellt på sina lediga dagar. Hallelujha! Hon ställer upp och skjusar mig. TUSENTACK!!!

Nu ska jag berätta vad det var för "anfall". Jag lever med njursten, eller snarare njurstenar. Jag har två stycken. Dom är förstora för att åka ut den "naturliga vägen". Många människor kan ha njurstenar, men dom kan kissa ut dom. Men mina är som sagt förstora för att komma ut den naturliga vägen. Jag har levt med njurstenar i hela mitt liv. Jag tog bort min första njursten när jag var 7, eller när jag var 8. Sen var jag utan i ett par år. Men sen kom dom tillbaka. När jag gjort kontraströtgen såg dom enbart 1, men sen när vi skulle kolla igen, då var det 2. Plus att dom var förstora för att komma ut den natuliga vägen, och då frågade dom mig om jag ville ta bort dom, om jag märkte av dom, osv. Men jag har väldiga besvär av dom, och då sa jag att jag vore oerhört tacksam om jag fick bli av med dom, för ett tag iallafall. Även vid det samtalet fick jag veta att jag är en av de människor som antagligen kommer att få dras med njursten för resten av mitt liv. Vilket känns lite sisådär .. Men jag kan säga såhär, man vet att man lever när man får njurstensanfall. Efter samtalet med den läkaren så väntar jag fortfarande på operation, men efter gårdagen, så skulle den läkaren skynda på det hela lite. Med tanke på att det var en av det störta anfall jag någonsin fått. Jag har haft "tur" att jag har fått lite mindre anfall innan, men detta tyder nog på att dom har växt, sedan kontraströntgen. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att jag snart får min operationstid.

Det var lite kort om händelsen. Nu måste jag sova.
Nattinatti! :)

 

Syster

15 juli 2012 23:33

Det är självklart!Sova kan jag göra nån annangång!
Hoppas att du klarar dig från fler anfall nu och att dom rappar på med opetationstiden!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som ni har märkt, så ligger bloggen på is. Det är så mycket just, och väljer att lägga all min kraft och energi på annat istället för bloggen just nu. Kan inte säga när jag kommer börja blogga igen. Om jag börjar blogga igen. Vi får se. Take ca...

Nu har mitt internet på telefonen äntligen kommit igång igen. Efter många om och men. Och även många samtal. Men nu så! Så nu blir det lite mer uppdatering här. Skulle egentligen behöva skriva av mig mycket, men får se om jag orkar skriva något o...

Ha en fin Alla Hjärtans Dag allesammans.Var rädda om varandra & ha en riktigt mysig dag.       ...